Dagens uppgift!

Jag glömmer aldrig hur det kändes när man gick i skolan. Oavsett om man gick i lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet eller gymnasiet, men känslan när man skulle lämna in ett arbete. Kvällen innan, känslan när man sätter på det där gemet, eller lägger sina sidor i en plastficka, eller egentligen redan när man gör försättsbladet till arbetet. Det fanns nog inget bättre då, tillfredsställelsen av att lämna in något som man var jävligt nöjd med och stolt över. Känslan när man hittat de perfekta formuleringarna, uttryckt sina egna åsikter och tankar kring en bok man läst, känslan av att ha lärt sig något in i minsta detalj i något specifikt ämne, det fanns helt enkelt inget som slog den känslan. Möjligen den dag man skulle få tillbaka det, och plugghäst som jag var, fick ett VG eller MVG (om inte det var matte...) eller "bravo" i kanten, eller en stjärna eller dylikt. Tillfredsställelsen var total. Men känslan den dagen då man la upp arbetet på bänken redo för fröken att samla in, det är en känsla jag aldrig glömmer.

Idag har jag blivit påmind om hur det kändes. Har gjort dagens uppgift vilket var att skriva en dramaanalys på en pjäs. Hade skjutit upp uppgiften till sista dag och gick upp tidigt i morse för att sätta mig i nattlinnet med en stor kopp kaffe - som fylldes på ett antal gånger - och skriva, skriva, skriva. Och när jag väl började flödade det bara. Och vid 16-tiden var jag klar och begav mig till skolan för att skriva ut. Och när jag stod där vid skrivaren och fick ut arbetet i mina händer, satte dit försättsbladet och knipsade ihop det hela med ett gem, kom jag omedvetet tillbaka till min tid i skolan. Samma känsla, samma inre tillfredsställelse av att man presterat, uttryckt, fått ut några tankar. Nöjd och stolt! Imorgon dags för inlämning. :-) Härligt!

Skylla mig själv...

Japp, ny måndag igen. Underbart. Känner mig helt snurrig, så trött är jag, förmodligen efter helgens bravader. Jobbade ju med tandkräms-eventet fredag och lördag, och sen tog jag tåget till Stockholm  för att gå på fest med Twin Peaks-tema. Vi drack såklart lite skumpa innan vi gick dit, gjorde oss 90-talsfina och begav oss ut i Stockholmsnatten. Väl där var det drag, god mat, dans och kvällens bonus, baileys. Min absolut största svaghet, och man kan väl säga, att om någon letade efter mig under kvällen, så fanns jag med största sannolikhet vid dessertbordet och pimplade baileys... ;-)

Framåt ett lämnade vi festen och gick till Skeppsbar, där vi hinkade vatten och dansade med söta killar, bröt vårat löfte om att vara duktiga och åka hem senast kvart i två och blev kvar på dansgolvet till halv tre. När vi så lämnade stället hade vi så ont i fötterna att vi gick i strumplästen till tunnelbanan (ack så fräscht!) och såklart blev det en tur förbi fett-paradiset nr 1 där vi åt hamburgare bland taxi-chaufförer, fulla ungdomar och bananflugor. Alltid denna sjukliga dragning till fett-helvetet framåt småtimmarna, varför, varför???

Kom hem vid halv fyra och jag sov 3 timmar för att sedan ta tåget hem kl 09 för en heldags rep inför spelning nästa helg. Yeah! Har typ ingen röst kvar, bara en tunn, mörk, sexigt hes stämma!

Nu ny måndag och jag skall vässa mina tentakler och shapa upp. Mycket jobb den här veckan, och dessutom en inlämningsuppgift som ska va klar på torsdag.

Dags att bege sig! Ha en bra måndag!

Pepsodent!

Jag har klarat av höstens första (och förhoppningsvis enda?) förkylning! Wohoo! En dag i sängen, sen på bättringsvägen. Och idag har jag jobbat hela dagen på ett av mina numera 4 jobb. Jobbar på en kampanj för Pepsodent, så den här helgen står jag på Coop och säljer tandkrämer. Det har gått riktigt bra, men imorgon hoppas jag slå säljrekord :-)

Känner mig hoppfull inför framtiden, även om det är extremt mycket just nu. 4 jobb, en utbildning på heltid och dessutom massa rep inför flera spelningar, och dessutom måste jag förbereda mig inför sökningar... men ÅH vad jag mår bra av att ha så här mycket omkring mig. Minns med vånda hur det var i augusti, när jag vaknade på mornarna och inte visste vad jag skulle ta mig till. Inget jobb, inga pengar, ingen drivkraft, ingen lust till varken det ena eller andra. Och sen när allt satte igång var det som att det gick på en sekund, plötsligt började jag få olika jobb, olika uppgifter, hela jag började öppna mig lite mer och nu går allting bara framåt! Det är härligt!

Kom och köp tandkräm av mig imorgon på Coop! ;-) yeah!

Ny vecka, nytt jobb!!

Jag måste säga att mitt favorit-tema i den här bloggen ändå är nya grejer!! Ny dag, ny vecka, ny lördag, nya idéer... och nu alltså nytt jobb! Jag har fått jobb på Designtorget! Yeah! Tog en runda på stan för någon månad sedan och droppade CV:n lite överallt och vips så ringde dom från Designtorget och ville träffa mig. Var där på intervju (det var då jag också fick den briljanta idén att ha konserter där - vilket ju blev succé!)  och nu fick jag idag alltså beskedet att dom gärna vill ha mig där! Så himla grymt! Det är extrajobb såklart, men det passar ju mitt späckade schema perfekt, och skönt också att inte behöva ta tusen olika ströjobb utan att ha ett jobb som man kan jobba så mycket som möjligt på. Jag jobbar ju visserligen på skolan på måndagar, men det är ju bara roligt.

Ja, så det känns superroligt!



Funderar på vad det är som ger en drivkraft i tillvaron. Jag tror att det är just att hålla på med saker som ger en energi, att även jobbet man gör ger en lust liksom. Att jobbet man går till inte bara är en källa till inkomst för att kunna göra roliga saker, typ resa, shoppa, få upplevelser, utan att man går till jobbet för att man tycker det är roligt att göra det man jobbar med. Att det är anledningen till att man går upp på morgonen, lusten till vardagen, och inte strävan efter pengar för att få lust. Jag vet inte, det är kanske olika från person till person. En del kanske kan ta vilket skitjob som helst och stå ut med det, och få drivkraft av att veta att allt slit blir mödan värd, när belöningen kommer och man kan åka iväg på den där resan eller åka på den där spa-helgen, eller köpa den där elektriska mojängen...

Jag kan bara säga att jag trivs så innerligt bra med min tillvaro just nu. Jag är så lycklig att jag får hålla på med teater, äntligen, efter att ha velat satsa mer på det under så lång tid, att äntligen få ge det 100% och verkligen suga ut det mesta möjliga av min utbildning och låta varje fiber i min kropp ta åt sig av denna nya kunskap och dessa nya erfarenheter... Jag älskar att få jobba på skolan, ha ansvar för en massa saker, styra och ställa och få nya kontakter med mäniskor, styra upp konserter och sköta kommunikation med andra institutioner. Sitta vid ett kontorsbord och ringa och maila och printa ut saker.... Jag älskar att jag än så länge har så många olika saker att fokusera på och jobba på, att jag får sån variation i vardagen. Ena dagen står jag och säljer Pepsodent-tandkräm på Coop, andra dagen spelar jag Haydn på stan, och tredje dagen river jag biljetter på Konserthuset. Och samtidigt detta ringande och uppstyrande som jag verkligen brinner för. Och i grunden, det jag ägnar mest tid åt, att få läsa dramatik, spela teater, improvisera och utveckla min artistiska sida. Det är fantastiskt.

Ja, livet är verkligen underbart.

Inte värt det!

Nej, jag tycker inte att det var värt det. Hur kul det än var igår. Jag bröt min vita period igår. Jag hade ett samtal med mig själv igår förmiddag och kom fram till att det var okej att ta en festkväll, så jag drack mitt rosévin - utan skam eller dåligt samvete - och vi hade en rolig kväll! Vi gick till Å, som vanligt och där var ganska mycket folk och vi var ganska många själva så det var kul liksom. 

Det blev sent. När Å stängde klockan 02.00 begav vi oss vidare till någon efterfest för medeltidsmänniskor (yeah, helt min grej...) där folk badade i en stor tunna från medeltiden och dansade till folkmusik. Kände att det inte riktigt var vår typ av efterfest och drog i stället till kalorihelvetet McDonalds. Åt fett och kom hem strax efter tre.

Idag huvudvärk men relativt pigg. Men som sagt, inte värt det. Jag behöver nog fundera igenom igen vad jag vill uppnå med ett vitt tillstånd. Vad är målet, varför gör jag det, vem gör jag det för och vad vill jag bevisa?

Dessutom, vad är grejen med att festa egentligen? Samma frågor bör ställas där: Vad är målet? Varför gör jag det, vem gör jag det för, och vad vill jag bevisa? Eller är sådana frågor överflödiga? Är det kanske helt enkelt bara så att alkoholen gör att man slappnar av, blir rolig och glad och får utlopp för sina känslor, får möjlighet att säga och göra saker man i normalt tillstånd inte skulle säga/göra? Få göra sig vacker och flirtig och få bekräftelse? Få känna att man är omgiven av människor, känna sig uppskattad och inte ensam?

Förra veckan var vi på Blue Moon Bar och jag var i princip helt nykter. Hade roligt, dansade och sprang runt och gjorde knäppa saker med mina berusade kompisar. Men det jag insåg då, var att man nästan måste vara berusad för att palla ett sådant ställe. Omgiven av packade, svettiga karlar, vackra tjejer i vrålhöga klackar och ben som aldrig tar slut, kåta människor som laddar på sex-batterierna genom att hälla i sig vodka. Få sig nåt ikväll. Att i nyktert ljus se den köttmarknad som pågår. Granskande blickar, dåliga (eller bra) raggningsrepliker, sprit i ruljans och för varandra okända kroppar som tar för sig av varandra på dansgolvet (något som aldrig skulle ske någon annanstans, utan som sker just här och bara för att folk har alkohol i kroppen).

Värst av allt är det klockan 02.15. När ljuset tänds inne på lokalen, folksamling utanför och alla desperat söker ett sista-minutenragg. Jakten på den perfekta efterfesten. Jakten på cigaretter, jakten på kontakt med det motsatta könet. Hur befolkningen plötsligt förvandlas till Medelhavskultur, pratar med vem som helst om vad som helst, finner varandra i det allra minsta, i motsats till de vanliga stiffa svensson svensson, som knappt vågar se på varandra i vardagen, än mindre prata (och än mindre rycka ut i en emergency..) Inte göra väsen av sig. Men klockan halv tre en fredag, lördag. Då kan plötsligt personen bakom dig i korv-kön bli din nya bästis. Alla öppnar sig. Berättar om sin cancer, berättar om sitt ex som svikit en, byter nummer, gör gemensamma planer, berättar om det ena och det andra, och framför allt inbjuder till den mest intima akt mellan människor. Tveklöst och ogenerat. Öppna som aldrig förr, alla svensson-svensson murar är rivna. Klockan 02.30 en fredag-lördag.

Sen blir det förstås söndag. Sminket borta. Alkoholen ur kroppen. Muren uppe igen. Hjärtan stängda igen.

Livet är underbart...

Lördag!

Yes! Vilken succé! Konserten på Designtorget gick superbra! Vilken lokal, vilken akustik, och vilken musik! Vi spelade som sagt 3 av Haydns Londontrios. Musik som man kan bli oerhört trött på i fel lokal (typ stadsbiblioteket, där vi spelade först, kl 19) men maffigt inspirerad av i rätt lokal, och det var det alltså på Designtorget. Vi gick en runda på stan och drog in lite folk en stund innan, så när vi väl började spela var det ett 50-tal personer inne och lyssnade! Jättekul!

Nu är det dags att bryta den vita månaden. 6 veckor. Jag har idag köpt rosévin som jag tänker avnjuta i gott sällskap och sen väntar natten i kulturstaden Västerås...

God kväll!

VÄLKOMMEN!!!

Ny dag! Ny blogg! Dags för ett nytt kapitel och därför en helt ny uppdaterad blogg!

Solen skiner, jag har suttit på balkongen i min solstol, inhämtat energi av koffein, och fått en dos D-vitamin av solen. Rensat duschavloppet, dammsugit och tvättat, jag är redo för ny lördag! Idag är det Kulturnatt och jag skall flänga runt lite och spela Haydn Londontrios... skall bli roligt, och jag passar härmed på att göra lite reklam för årets nyhet, nämligen konsert på Designtorget, längst inne i butiken på Vasagatan, närmare bestämt på Art Mobile. Ett nytt samarbete som jag ser fram emot att utveckla under hösten...

Skall hoppa in i duschen, snart kommer en kompis och klipper mig!

Blev en kort introduktion till nya bloggen, men kort nog för att visa  - I´m still out there!

Och livet är underbart! Glöm aldrig det!