Sapere aude - hav mod att göra bruk av ditt eget förstånd!

Varför är det så svårt? Sapere aude - hav mod att göra bruk av ditt eget förstånd?

Jag vill så gärna göra bruk av mitt eget förstånd. Och hava mod att göra det. Men på något sätt GÅR det inte. Jag vill vara en bra människa, en god vän, en självsäker och självständig människa, en ambitiös student, en glad tjej, en vuxen kvinna... osv.

Men hur jag än gör så hamnar jag alltid i det här träsket. Kanske är det oktobermånaden. Kanske är det osäkerheten om jag är på rätt spår. Kanske är det alla dessa år av vändande och vridande på mina egna tankar som gjort mig lite för "medveten" om allt jag tänker. Jag vet inte.

Önskar bara att det var lite lättare att leva upp till det där sapere aude.

Höst igen då...

Så sitter man här i sitt tillfälliga hem, numera i Göteborg. Så går man på sin utbildning, numera lärarutbildning. Så går sommaren förbi och så blir det höst.

Igen.

Hur jag än gör, hur lycklig jag än är, hur bra jag än mår på sommaren så kommer det alltid en höst. Jag undrar så hur man skall lyckas slippa den. Hur man skall lyckas må bra. Lyckas orka ta sig igenom den.

Edith Södergran skrev en gång:

Du sökte en kvinna, och fann en själ. Du är besviken. 

Jag har kommit på en ny version av den:

Jag sökte en själ, och fann en man. Jag är besviken. 

Need I say more??

Är detta sant??

Ja det är det! Nu är det dags! Nu har jag fått inspiration, nu skall jag åter sända mina ord ut i cyberkosmos mina tankar och funderingar och spekulationer... Nu skall jag åter blogga. Har fått inspiration att äntligen, efter drygt ett år, åter ta upp skrivandet här på bloggen.
Funderar på att kanske uppdatera lite? Vem vet, nu ville jag bara skriva detta, nu är det dags!!

Stockholm måndag 20 september

Yes! I ´m still out here!! Numera i Stockholm, numera på en teaterskola, numera i ett Sverige som röstat in några nedrans sverigedemokrater i regeringen (!!!) numera i ett Stockholm som går mot höst och numera mitt i mitt livs viktigaste process - att lära mig skådespelarkonsten.

Jag har nu gått en månad och förundras varje dag av skönheten i att lära sig, upptäcka, uppleva och närma sig en förståelse för konsten.
I kombination med denna mitt livs största utmaning har jag börjat träna bikramyoga, dvs yoga i 40° värme. HÄRLIGT härligt, men jobbigt JOBBIGT!

En vanlig morgon i paradiset...

09.00 min pappa väcker mig och säger vi ses på promenaden... han går i förväg, jag joggar ikapp 10 min senare, och därefter en gemensam power-promenad på ca en timme i strålande sol ut mot kusten bland får, fåglar, flugor och andra insekter... stanna och titta på en myra som bär en död fluga, stanna och förundras över spindeln som spinner ett nät eller stanna till vid skogskanten och plocka ett smultron...

Ja livet är helt underbart, som en dröm. Visst kan man störa ihjäl sig på flugorna och visst får man stå ut med vissa nära-döden-upplevelser m.tanke på spindlarna (om man nu har obotlig fobi-som jag) som finns överallt och invaderar vårt hus, men i övrigt är det helt ljuvligt. Jag är brun som en pepparkaka och tänker inte ta på mig en droppe smink på hela sommaren! Solen skiner hela tiden, här har inte regnat på över 3 veckor, det är helt sjukt. Jag har en ny kamera och skall i sommar ha som projekt att lära mig ta bra foton.

Och på kvällarna jobbar jag på en krog.

Ja livet är gött.

I´m still out here...

Jodå, jag är fortfarande här. Insåg att det var evigheter sedan jag skrev. Månaden är juni och mitt liv börjar ordna till sig av någon märklig anledning. Jag vet vad jag skall göra i sommar, jag vet vad jag skall göra i höst och jag har blivit antagen på den utbildning jag vill gå och jag har fått tag i lägenhet i Stockholm och det känns underbart att flytta, att börja på ny kula. Jag är färdig med den här staden nu.

Så i dagarna packar jag ihop mitt liv här, efter 3 år i min lägenhet och totalt 4 år här i västerås. Eller, jag menar, jag gör inte alls så mycket som jag borde: istället lever jag ett liv i synd och förnekelse med hur mycket fest som helst senaste veckorna, sena nätter som blivit tidiga mornar, långa förmiddagar på balkongen i solstolen, utflykter till Björnö och picknickar i parken, samtidigt har jag hållit på med några arr och inspelningar till en konsert i sommar, och så detta med att stänga igen en hel lägenhet. Har inte börjat på allvar än, men hälften är ju planering... dessutom är det så underbart skönt att slänga saker och kläder som man samlat på sig. Kanske skall ordna en liten loppis härute på gården innan jag sticker :-)

Kanske man skulle ta och ge sig ut och jogga lite?? Bara i studiesyfte, se vad som händer. Antingen dör jag eller så får jag en endorfinkick?