Äntligen är den här, dagen! Dagen då jag får släppa fram Djävulen inom mig. Halloween, min absoluta favorithögtid på året. Gränslöshetens dag. Ingen kan döma mig. Jag bara äger, och får ta på mig min röda dräkt, transformeras till den heta djävulskvinnan. Hell yeah!!

ELLER ÄR DET BARA SÅ ATT JAG ÄR FÖRBANNAT TRÖTT PÅ DEN HÄR STADEN????

Vem vill kyssa frusna läppar?

Så har den då kommit. Den Stora Höstdepressionen. Mörkret kryper närmre och närmre, träden blir helt kala och kylan gräver sig in under kläderna. Mulet, mörkt och kallt. Upp med kragar, på med mössor, vantar, människor går gömda bakom stora halsdukar och all fysisk kontakt blir omöjlig. Går hem i mörket, blickar som inte möts, ingen ser varandra i höstmörkret. Ensamheten påtaglig. Ingen hud synlig, stängda jackkragar och täckta händer. Narig hud och frusna fingrar, kall i hela kroppen. Slask och rusk. Våta strumpor, köldsvedda läppar - vem vill kyssa frusna läppar? - Färger bleka och gråa. Ett vackert träd som ännu har sina gula löv kvar. Snart är de borta. Allt är bara en enda stor nedräkning. Kargt landskap, ensamma grenar vajar i den köldbitna vinden. Träd som förr förenades med sina lövverk står nu ensamma, frusna. Söker förgäves närhet. Så också vi människor.

Skynda dig älskade, skynda att älska - dagarna mörkna minut för minut....

Ny vecka!

Så var det då äntligen söndag kväll och den här veckan är över... Jag trodde aldrig att jag skulle komma hit. Jag och Janka har varit ute på en veckas turné och spelat vår repertoar på 3 ålderdomshem om dan. Vi har verkligen hittat varandra, jag har aldrig känt en så musikalisk connection med någon som jag gör med Janka. Vi har verkligen funnit varandra och mötts i musiken, en underbar känsla. Vårt största problem är att vi nästan blir för smöriga i våra tolkningar....men det brukar vi också inse själva...

En kul grej som hände under veckan var när vi på fredagen satt på Designtorget och skulle ha konsert i deras fina galleri-lokal. Butiken var i princip helt tom, vi hade kånkat elpiano och förstärkare och kört runt hela stan och letat parkering, och väl på plats insåg vi att det nog inte skulle komma någon och lyssna. Vi övervägde att lägga ner helt och hållet, men beslöt oss ändå för att köra några av våra stycken, och precis när vi lagt slutackordet på Svanen och i ett gemensamt ögonkast sade att nu lägger vi ner, kommer en tjej fram och frågar vilka vi är och om vi håller till i stan. Vi berättar vilka vi är och hon frågar om vi spelar fransk musik. "Nästan uteslutande franskt och ryskt" svarar vi och hon frågar om vi kan tänka oss att spela samma kväll - det visade sig att den här tjejen var filmkonsulent och tillsammans med en annan tjej som var konstkonsulent skulle ha premiär samma kväll för en kultur-afterwork nere på Å2, och där temat för kvällen var just Franskt!

Snacka om fullträff! Vi körde dit elpianot och vid åtta-tiden satt vi på plats och spelade våra franska och ryska sånger utan ord och gjorde succé! Klassisk musik på krogen var en hit! Visserligen en väldigt mottaglig publik, men oj vad det slog!

För mer info om Culture Club på Å2 kolla in:

L o L Culture Club-after work (på Facebook)

En jättekul spelning och därefter blev vi bjudna på jättegod middag och vin i restaurangen!

På lördagen upp tidigt och spela på ålderdomshem, 2 st, och sen packa ihop och åka iväg till Stockholm för spelning på 60-årskalas! Succé även där, god mat och gott vin, trevligt så man glömde av tiden, och så insåg jag att jag höll på att missa sista bussen tillbaka hem, så jag och Marcello sprang gatlopp genom hela Centralstation upp till bussterminalen där jag i sista minuten lyckades finna rätt buss, som förstås var fullpackad, och jag kom inte ens in genom mittgången utan slutade med att jag fick sitta på guide-stolen och Marcello fick ligga i mittgången. Tillbaka hemma vid halv två och som sagt, idag har jag haft min första lediga dag på över en månad! Sovmorgon till ett, kaffe framför TV:n i sängen, tagit det lugnt och städat lite och bakat muffins och kollat på alla repriser som sänds på söndagar och inte tänkt en enda viktig tanke.

Och nu känner jag mig redan trött på att vara ledig, och ser därför fram emot måndagens arbetsuppgifter! Å - vad jag älskar att jobba! Att stressa, att ha fullspäckat schema - livet blir så mycket mer spännande! Visst är det skönt att vara ledig, men egentligen bara när man har jobbat arslet av sig först, för att förtjäna det!

Ja, tack för arbetet! Det är härligt!

Change is good!

Är det inte märkligt hur saker och ting kan ta en annan vändning, förändras helt och hållet! Man är så jäkla säker på någonting, och plötsligt vänder allt och man undrar vad man tänkte? Det innebär besvikelse förstås, men samtidigt känner man faktiskt en enorm lättnad, nästan frigörelse. Tacksamhet över att man kom på i tid hur fel ute man var... hur fel ens val och beslut kunde ha blivit.

Ja, ibland är det bra att gå fel först, så man har provat de andra vägarna, när man slutligen har hittat rätt väg...

Imorgon kommer Fabulous hit och Gorgeous och Fabulous återförenas i en hel vecka av toner och skratt och musik! Detta kräver såklart köttfärspaj på F:s begäran, så kvällen har jag tillbringat i köket och lagat två fantastiska pajer à la Agnez. Bonusen blev också att jag slängde ihop (lite händigt sådär nivet) några kladdkakemuffins med daim på, som blivit min nya fetisch. Skall nog lägga upp bilder på detta för att bevisa att det är sant...

Livet är härligt. Fullt, verkligen fullt - av lärdomar!

Lättroad!

Har inget bättre att skriva idag (inte för att den här bloggen skall bedömas med termer bra eller dåligt) så jag skall berätta om något jag brukar göra när jag åker tåg. För att fördriva tiden brukar jag försöka lösa SJ-tidningen KUPÉ:s korsord. Stör mig alltid enormt på korsordet för det känns som att det någon kvarglömd från en tidigare generation som tillåtits författa korsordet. Jag menar, nu senast var det ett ord som skulle vara LÖJLIGT, och korsordförfattaren stavade det med K, altså LÖJLIKT! Jag menar, välkommen till 2000-talet. Vem talar så nuförtiden? Och när det handlar om populär dricka är det alltid typ AKVAVIT eller RENAT, och till ordet KRÖKA var lösningen BOCKA, och det är väl inte det första man tänker på när man hör ordet kröka....

Hur som helst, jag brukar alltid fuska jättemycket, lösningen står ju på sidan efter.

Men när jag väl har löst det en gång brukar jag minnas lösningen ganska bra. Eftersom jag åker tåg ganska ofta numera, och vill döda tid, så brukar jag ta fram korsordet, låtsas att jag är ett övergeni, typ Rain Man, och fylla i korsordet utan att räkna rutor eller testa ord. Utan bara fylla i. Denna handling är något som jag njuter så fantastiskt av, och bäst av allt är det när jag märker att den som sitter bredvid mig sneglar lite mot mitt håll och jag ser att den tänker "Wow, hon måste vara ett Rain-Man-barn som kan lösa ett korsord så snabbt."

Ja, man får inte roligare än man gör sig...

visst känns det som att kärleken väntar...

Livet är underbart. Livet är underbart. Det ÄR det! LJUVLIGT! Jag är redo för något stort nu! Kom an, livet! Kom an, kärleken! Jag är redo! Jag kommer snart att träffa en fantastisk och underbar man som inser hur bra jag är, som inser att han inte kan vara utan mig. Jag bara vet det! Jag har äntligen fattat själv att jag förtjänar det bästa och inget annat! Jag är redo att öppna mig, riva mina murar, släppa in den rätte.

Så jag säger:

JAG ÄR REDO! KOM OCH TA MIG MED STORM!

La vita è så jävla bella!!! Äntligen fattar jag!