Stockholm måndag 20 september

Yes! I ´m still out here!! Numera i Stockholm, numera på en teaterskola, numera i ett Sverige som röstat in några nedrans sverigedemokrater i regeringen (!!!) numera i ett Stockholm som går mot höst och numera mitt i mitt livs viktigaste process - att lära mig skådespelarkonsten.

Jag har nu gått en månad och förundras varje dag av skönheten i att lära sig, upptäcka, uppleva och närma sig en förståelse för konsten.
I kombination med denna mitt livs största utmaning har jag börjat träna bikramyoga, dvs yoga i 40° värme. HÄRLIGT härligt, men jobbigt JOBBIGT!

En vanlig morgon i paradiset...

09.00 min pappa väcker mig och säger vi ses på promenaden... han går i förväg, jag joggar ikapp 10 min senare, och därefter en gemensam power-promenad på ca en timme i strålande sol ut mot kusten bland får, fåglar, flugor och andra insekter... stanna och titta på en myra som bär en död fluga, stanna och förundras över spindeln som spinner ett nät eller stanna till vid skogskanten och plocka ett smultron...

Ja livet är helt underbart, som en dröm. Visst kan man störa ihjäl sig på flugorna och visst får man stå ut med vissa nära-döden-upplevelser m.tanke på spindlarna (om man nu har obotlig fobi-som jag) som finns överallt och invaderar vårt hus, men i övrigt är det helt ljuvligt. Jag är brun som en pepparkaka och tänker inte ta på mig en droppe smink på hela sommaren! Solen skiner hela tiden, här har inte regnat på över 3 veckor, det är helt sjukt. Jag har en ny kamera och skall i sommar ha som projekt att lära mig ta bra foton.

Och på kvällarna jobbar jag på en krog.

Ja livet är gött.

I´m still out here...

Jodå, jag är fortfarande här. Insåg att det var evigheter sedan jag skrev. Månaden är juni och mitt liv börjar ordna till sig av någon märklig anledning. Jag vet vad jag skall göra i sommar, jag vet vad jag skall göra i höst och jag har blivit antagen på den utbildning jag vill gå och jag har fått tag i lägenhet i Stockholm och det känns underbart att flytta, att börja på ny kula. Jag är färdig med den här staden nu.

Så i dagarna packar jag ihop mitt liv här, efter 3 år i min lägenhet och totalt 4 år här i västerås. Eller, jag menar, jag gör inte alls så mycket som jag borde: istället lever jag ett liv i synd och förnekelse med hur mycket fest som helst senaste veckorna, sena nätter som blivit tidiga mornar, långa förmiddagar på balkongen i solstolen, utflykter till Björnö och picknickar i parken, samtidigt har jag hållit på med några arr och inspelningar till en konsert i sommar, och så detta med att stänga igen en hel lägenhet. Har inte börjat på allvar än, men hälften är ju planering... dessutom är det så underbart skönt att slänga saker och kläder som man samlat på sig. Kanske skall ordna en liten loppis härute på gården innan jag sticker :-)

Kanske man skulle ta och ge sig ut och jogga lite?? Bara i studiesyfte, se vad som händer. Antingen dör jag eller så får jag en endorfinkick?

Sommaren är här!

Ja, det är sant!! Jag är så lycklig, hela min själ har vaknat till liv och jag har blivit pånyttfödd! Solen skiner, värmen tvingar av både jacka, halsduk och tröja, äntligen, ÄNTLIGEN (!!) har jag fått gå upp på vinden, hämta min solstol, öppna balkongdörren, ställa ut solstolen på balkongen och sätta mig i den och låta solen väcka varenda cell i min kropp! Trädet utanför mitt fönster är nu grönt och en bit bort blomstrar det vita trädet och gör mig bara... lycklig!

Bort allt vad oro gör, bort allt vad vad hjärtat kväljer, våren är här, solen är här och sommaren är på väg. Vem bryr sig om misstag man gör/gjort, vem bryr sig om framtidsångest, vem bryr sig om beach 2010, VEM BRYR SIG?? Det är NU som gäller. Solen skiner IDAG, varför lägga tid på oro eller ångest, när man bara kan få sitta ute i solen och suga åt sig ljus, glädje, värme och extas?

Ja, nu börjar Den Stora Lagringen. Lagra, lagra, lagra, lagra, lagra dessa endorfiner som ljuset och värmen ger, för att leva på när den kalla mörka vintern kommer över oss igen...

Söndag

Jag har funnit ett nytt tillstånd. Förr brukade jag alltid bli deprimerad på söndagar (med reservation för att fortfarande kunna bli det...) men nuförtiden känner jag oftast att det är på söndagarna, i alla fall om jag är ledig - vilket jag är idag - som jag känner mig som mest inspirerad. Som idag. Går runt här hemma, städar lite och plockar lite, i pyjamas, dricker kaffe och bläddrar lite i min kalender och planerar min framtid och funderar lite odramatiskt på mitt liv... Får fantastiska idéer, idag var jag inne och kollade på företagsregistrering och plötsligt känns det som att steget inte är så långt att ta, det är ju bara att sätta igång. Var inne och kollade på taizé-resor med delfinbuss, funderar starkt på att åka dit i juni, när jag ändå kommer vara ledig i 2 veckor! Lyssnar på Jan Garbarek, öppnar balkongdörren och släpper in lite ljus, lyssnar på hur den trötta våren sakta vaknar till liv. Jag ser knopparna på trädet utanför mitt fönster, de vill ut, längtar ut, men hålls tillbaka av vinterns envisa grepp kring dem... Men den som väntar på något gott.. Snart får ni blomma ut.

Idag skall jag rensa min garderob, min badrumsvagn och min bokhylla! Känns som en bra dag att slänga saker! Finns ingenting som får mig att må så bra som att göra mig av med grejer, det är som att förnya själen! Det är sant att man mår sämre ju mer grejer man har, jag förstår munkarna i Taizé som gör sig av med alla sina tillhörigheter innan de går i kloster. Det är en befrielse!

Så det är vad jag skall ägna dagen åt.

Akut bronkit...

Ja, eller luftrörskatarr som det också heter. Hosta djupt ner under bröstbenet som gör ont och rossel när man andas... har fått antibiotika och order av doktor att ta det lugnt. Har ju ignorerat i ungefär en vecka att jag varit sjuk, men förstod att det kanske var läge att varva ner lite när jag igår hade tagit en dusch, stod framför spegeln och torkade mig när det plötsligt svartnade för ögonen på mig. Trodde jag skulle komma tillbaka inom kort, men det blev liksom svartare och svartare och jag satte mig ner på toalettstolen - minns inget mer, men sen vaknade jag av att jag låg på golvet. Fattade ingenting, mådde bara jätteilla och hade ont i nacken och förstod inte vad jag gjorde på golvet. Tog mig skakande tillbaka till sängen och ringde min syster. Mitt livs första svimning. Läskigt, men glad att jag inte slog huvudet i något vasst eller fick hjärnskakning eller något annat.

Nu lite nyponsoppa och banan och tillbaka till sängen...

Laugh out loud!

Inatt hände det där som jag älskar mest av allt! Nämligen att jag vaknar av att jag håller på att skratta ihjäl mig! Vaknar av klangen av min egen stämma som häver ur sig skrattkonvulsioner så det ekar i rummet... det tar några ögonblick innan man fattar vad som händer, vad man håller på med, varför ligger jag här och hysteri-garvar för? Tillbaka i verkligheten sluter man ögonen och hoppas hitta tillbaka till det där skrattet, minnas vad det var som var så roligt, tänker så det knakar, fortsätter fejkskratta lite grann för att liksom frambringa den där endorfinstinna fina känslan av glädje som liksom alltmer sällan infunnit sig senaste halvåret... och med lite hjälp är man slutligen tillbaka i vad man drömde, och inser att det man höll på att garva ihjäl sig åt var nån konstig kommentar som typ " och så tog jag bilen och åkte hem! "

Hmm.

Ja men så tokigt då, ojojoj, tog du bilen och åkte hem, ha ha ha det var ju kul liksom....

Hjärnan är allt bra konstig.

Som när jag var i Cannes och jobbade på ett lyxhotell som städtant/frukosttant och liksom tyckte att fransmän var ju ett allmänt puckat pack - och då i allmänhet franska feta kockar - som skulle lägga sig i hela tiden och påpeka att man inte skulle äta bröd och att man kanske hade lagt på sig ett och annat kg och i övrigt var jobbet inte så himla kul heller städa och göra fint efter nån rik och oförskämd hotellgäst i ett rum så vackert att man helst skulle vilja låsa in sig där själv och aldrig komma ut igen. Och ung som jag var då, enbart 20 och hade för första gången lämnat boet för att "se världen" (jojo jag fick se ett och annat i Frankrike!) och "testa mina vingar" (och visst fick jag testa vingarna men dom höll ju inte så där fasligt länge för redan i augusti var jag tillbaka i "trygga sverige" igen och hade fått nog av det exotiska "utlandet". )

Hur som helst så hade jag en del bekymmer och var allmänt less på det franska livet och insåg att jag inte hade skrattat på länge. En natt vaknade jag i samma läge som i natt, ap-garvandes åt någon konstig kommentar som typ "och då tog han mina hörlurar!" Ha ha ha ha ha jaa verkligen humor liksom....

Men det jag skulle komma fram till är att jag tror starkt på att man har ett mänskligt behov av att skratta och om man inte har roligt i medvetet tillstånd så ser det undermedvetna till att fixa det. (humorn kanske är lite värd att ifrågasätta hördudu Herr Undermedvetenhet) men att man liksom har ett kemiskt behov av de där glädjeendorfinerna man får av att skratta. Eller hur det nu är...

Hur som helst är det det bästa sättet i världen att vakna på!

:-)

SOL!!!!!!

SOLEN ÄR HÄR! Idag satt jag på balkongen i 10 minuter och lapade sol!! :-)

Underbart! Nu skall jag strax till skolan, skriva ut de sista noterna och öva en stund sen kommer hela stråkkvartetten och vi skall repa hela dan för att ikväll kl 20.00 spela på Å2, på Culture Club!! (KOM DIT!!!!!)

Skall bli så himla kul!

Kan det vara så att det är på väg att bli vår...?? :-)

Kolla in om ni inte har sett:

http://www.facebook.com/home.php?#!/ical/event.php?eid=367915600860

Att vakna i ljus...

Snö överallt!!! Fryser, halkar och snörvlar! Min kropp behöver sol, mina fötter behöver vila, min själ behöver värme, mina strumpor behöver bli torra.... när skall detta elände ta slut? Denna vita mardröm som bara växer och växer och blir till ett stort berg av ångest, köld och halka! Behöver ljus, behöver sol, behöver värme, behöver balans - har halkat färdigt nu! Behöver ta av mig vinterkappan och släppa in andra människor, spreta med tårna i varmt gräs, slänga vantar och halsduk och tjocka lager och känna den ljumma vinden röra mig, den varma solen kyssa liv i mitt ansikte, mjuka upp mina frusna läppar....behöver ANDAS!

Tänk att få vakna i ljus, öppna balkongdörren, släppa in luften, sitta i sol och tanka energi, tanka vitamin, tanka värme och glädje!

Endorfiner, var är ni??

Happy new year

OJOJOJojojojoj nu var det längesen, dags för uppdatering!!

Julen är förbi, en underbar jul hemma i götet med familjen och julskinka i parti och minut, inte en tanke på beach 2010 utan; god mat, gott vin, gott godis, och många långa dagar och kvällar i filmsoffan... Vips så var det nyårsafton och såklart finaste partystassen och fest i Johanneberg med många glada, härliga människor! Nyårsdagen seg och skön och lite nostalgisk då jag packade väskan och tog ett tårfyllt farväl av familjen och satte mig på tåget tillbaka hem till mig - därefter 4 dagar av slit på DT där vi stängde butiken för gott.