Nej, jag tycker inte att det var värt det. Hur kul det än var igår. Jag bröt min vita period igår. Jag hade ett samtal med mig själv igår förmiddag och kom fram till att det var okej att ta en festkväll, så jag drack mitt rosévin - utan skam eller dåligt samvete - och vi hade en rolig kväll! Vi gick till Å, som vanligt och där var ganska mycket folk och vi var ganska många själva så det var kul liksom.
Det blev sent. När Å stängde klockan 02.00 begav vi oss vidare till någon efterfest för medeltidsmänniskor (yeah, helt min grej...) där folk badade i en stor tunna från medeltiden och dansade till folkmusik. Kände att det inte riktigt var vår typ av efterfest och drog i stället till kalorihelvetet McDonalds. Åt fett och kom hem strax efter tre.
Idag huvudvärk men relativt pigg. Men som sagt, inte värt det. Jag behöver nog fundera igenom igen vad jag vill uppnå med ett vitt tillstånd. Vad är målet, varför gör jag det, vem gör jag det för och vad vill jag bevisa?
Dessutom, vad är grejen med att festa egentligen? Samma frågor bör ställas där: Vad är målet? Varför gör jag det, vem gör jag det för, och vad vill jag bevisa? Eller är sådana frågor överflödiga? Är det kanske helt enkelt bara så att alkoholen gör att man slappnar av, blir rolig och glad och får utlopp för sina känslor, får möjlighet att säga och göra saker man i normalt tillstånd inte skulle säga/göra? Få göra sig vacker och flirtig och få bekräftelse? Få känna att man är omgiven av människor, känna sig uppskattad och inte ensam?
Förra veckan var vi på Blue Moon Bar och jag var i princip helt nykter. Hade roligt, dansade och sprang runt och gjorde knäppa saker med mina berusade kompisar. Men det jag insåg då, var att man nästan måste vara berusad för att palla ett sådant ställe. Omgiven av packade, svettiga karlar, vackra tjejer i vrålhöga klackar och ben som aldrig tar slut, kåta människor som laddar på sex-batterierna genom att hälla i sig vodka. Få sig nåt ikväll. Att i nyktert ljus se den köttmarknad som pågår. Granskande blickar, dåliga (eller bra) raggningsrepliker, sprit i ruljans och för varandra okända kroppar som tar för sig av varandra på dansgolvet (något som aldrig skulle ske någon annanstans, utan som sker just här och bara för att folk har alkohol i kroppen).
Värst av allt är det klockan 02.15. När ljuset tänds inne på lokalen, folksamling utanför och alla desperat söker ett sista-minutenragg. Jakten på den perfekta efterfesten. Jakten på cigaretter, jakten på kontakt med det motsatta könet. Hur befolkningen plötsligt förvandlas till Medelhavskultur, pratar med vem som helst om vad som helst, finner varandra i det allra minsta, i motsats till de vanliga stiffa svensson svensson, som knappt vågar se på varandra i vardagen, än mindre prata (och än mindre rycka ut i en emergency..) Inte göra väsen av sig. Men klockan halv tre en fredag, lördag. Då kan plötsligt personen bakom dig i korv-kön bli din nya bästis. Alla öppnar sig. Berättar om sin cancer, berättar om sitt ex som svikit en, byter nummer, gör gemensamma planer, berättar om det ena och det andra, och framför allt inbjuder till den mest intima akt mellan människor. Tveklöst och ogenerat. Öppna som aldrig förr, alla svensson-svensson murar är rivna. Klockan 02.30 en fredag-lördag.
Sen blir det förstås söndag. Sminket borta. Alkoholen ur kroppen. Muren uppe igen. Hjärtan stängda igen.
Livet är underbart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar